monmaria

Ibland när jag skriver så är det väldigt negativt. Förmodligen för att min skrivklåda oftast kommer när jag känner mig arg,ledsen,nere. Tänkte det skulle förändras. 

När man är överviktig eller tjock så är det lätt för läkarna att sätta diagnos. Snälla doktorn jag har så förfärligt ont i örat. Svaret blir , du är överviktig försök att gå Ner i vikt så ska du se att det går över i örat..Läser man i sin journal så står det " patienten har kraftig obecitas. Först tror man att man är dödssjuk men allt handlar ju bara om att jag är tjock. Det blir som ett mantra i huvudet. Man upprepar det gång på gång. Vad är mitt problem då?  Förutom min hetsätningsstörning. Jag behöver hjälp. Men vet inte hur hjälpen ska vara.Säger någon till mig typ ,ska du verkligen äta det där?? Då triggas jag igång och äter  obehindrat.

Jaha ,då har jag fyllt 50 år. Känns likadant som innan jag fyllde 50.Jag känner mig så trött.

Hmm, jag är så trött . Trött på mig själv , trött på att kämpa, trött på att ha ont, trött på stöket i hemmet. Jag mår så illa och vet liksom inte hur jag ska..... det finns inte ord på hur ___ jag är. Vem som helst annan än jag skulle inte tolererat  men jag ,jag bara ser och säger inget. Jag är en jävla mes ,det finns inte ord på hur illa jag mår över mig själv. Hur ska jag bli annorlunda? 

Har precis läst ut en alldeles underbar bok. Pärlsystern av Lucinda Riley. Jag har en sådan må bra feeling i kroppen av den. Böcker är en stor del av mitt liv. Kanske för att jag alltid har haft behovet av att drömma mig bort till ett liv jag aldrig kan få på grund av val jag gjort när jag var yngre.

Allt i livet handlar om pengar. De största krigen i världen handlar om pengar och religion. Även mitt liv handlar om pengar. Jag är en snäll och givmild person som resulterar i att min ekonomi är i botten. Jag har nu bestämt mig att vända på det och rätta upp min ekonomi. Vilket betyder att jag måste börja bli snål mot mig själv och andra. Vet dock inte hur det kommer att fungera? Hmm är inte bra på att prioritera min skrala kassa. Tar gärna emot lite råd om hur detta ska utföras. Jag kan vara snål med mig själv men det är värre mot de omkring mig. Tycker inte om ordet nej som ni kanske märkt. Vill på det stora hela vara så positiv som möjligt. 

Ibland känns det som att jag springer i ett hamsterhjul. Lönen kommer när jag kommer i mål. Var i hundan finns målet i ett hamsterhjul???? Jag känner mig själv ganska bra nu och jag vet fastän det känns jobbigt att erkänna att jag är snäll så att jag blir dum. Vem vill vara dum? Inte jag iallafall. Men hur ska jag sluta att vara snäll?  Jag blir såklart utnyttjad bara för att jag är snäll. Vet bara inte hur jag ska sluta. Det känns faktiskt deppigt. Min positiva sida vet inte hur den ska hantera detta😱😔

Förra helgen var lugn och trevlig. Sen blev veckan väldigt stressig. Har inte hunnit med egentid. 

Nu är jag igång och skrivet igen. Tänkte ändra lite på min blogg problemet är att jag inte kommer på hur🤔det fungerar ju inte som innan ,hmmm

Ja, det tar lite tid mellan inloggen. Har ju inte så mycket tid att skriva här. Nu vill jag skriva för nu är jag deppig för gubben är bortrest. Jag fattar fortfarande inte hur man kan väja att åka bort 3 veckor. 1 vecka ok om man måste .2 veckor får gå. 3 veckor suger och är olidligt. Jag vill gå i ide tills det hela är över.

Hmm, har inte skrivit på länge. Hinner inte att sitta och skriva. Känner att jag skriver mest när jag känner mig lite nere. Behöver väl det antar jag,det blir lite som terapi. Den senaste tiden så har det varit lite mycket. Jag känner mig helt ur gängorna. Skulle vilja pausa livet och sitta och begrunda och titta på det lite utifrån. Jag vet att jag inte kan ha det bättre. Jag har ett bra jobb och en underbar man. Barn som jag älskar och till och med barnbarn. Jag vet vad jag fattas men hur lätt är det att skaffa sig det??? Jag vet att jag måste ta mig upp ur detta men hur ska jag orka? Jag vet att det låter motsägelsefullt, jag har ett bra liv men är ändå inte nöjd och blir ändå deppig.jag stressar för mycket  det är nog grunden. Jag vet iallafall en sak, att jag vill inte ner i deppighet igen så att det måste stoppas. Nya tag och ny ork!

Låter väl hemskt fast är inte det om barnet inte är jättesjukt. Linette kräkte igår men mår bättre idag. Det är skönt att vara hemma och bara hinna med saker man inte gör normalt sett. Har städat garderoberna,vilket betyder att jag behöver köpa kläder. Alla kläder är stora,vilket är positivt men dyrt. Skulle varit miljonär nu hade varit perfekt,fast jag känner mig som en miljonär ändå. Jag har 2 underbart jobbiga barn:) älskar dom jättemycket. Jag har en helt enkelt underbar man som gör mig lycklig.Älskar honom oerhört mycket.Jag har en underbar lägenhet. Jag har en katt ,om den är underbar vet jag inte. Allt känns bra. Lite moln finns det men de blåser jag bort. Vill bara njuta av livet just nu.

Vilket underbart väder det är, jag blir så glad!! Önskar bara att jag kunde få sova vaknar så tidigt hela tiden. Förmodligen för att jag har så mycket på jobbet hela tiden. Försöker att inte stressa mig,men gör det ändå.

Igår städade jag faktiskt,tråkigt men sant. Det måste göras. Idag har vi lånat bil så vi ska ut och åka en tur,det ska bli roligt.

Det som stressar mig mest  just nu är att barnens pappa ,han väljer bort dem ur sitt liv. Hur kan man? Vilket ansvar är det? Kan man sluta älska sitt eget kött och blod? De kommer att glömma honom. Linette frågade igår om hon kunde kalla Ceaser sin låtsaspappa för hon ville det. Barnen behöver sin pappa med, men puttar han ut dom ur sitt liv så glömmer de honom. Jag tänker och funderar men kan inte få rätt på det,HUR? Jag ser hur dåligt barnen mår ibland för att de saknar honom. De känner sig sårade och bortglömda. Vem vill känna sig så??