monmaria

Det var inte Grissom som var miniatyrmördaren, vilken lättnad. Hur dumt får det vara när man avslutar en säsong på det viset,jag blir galen. Idag har jag tänkt på vår dotter som dog i plötslig spädbarnsdöd, hon hette Cornelia. Hon var 3 månader och 10 dagar när hon dog.Hon skulle varit 6 år nu,och jag känner en enorm press därför att jag kommer inte ihåg hur hon var när hon levde. Jag kan se henne framför mig hur hon såg ut på fotona, men inte levande. Jag undrar hur hon skulle ha varit nu om hon levt, hur vårt liv skulle ha varit. Skulle jag ha varit utbränd eller jag hade kanske kunnat jobba som vanligt. Varför blir livet som det blir? Varför drabbas vissa mer än andra? Alla säger att livet går vidare,till och med jag själv ibland. Allt jag vet är att vårt liv stannade upp den natten Cornelia dog och sen har det aldrig varit sej likt. Förlorar man en del av sig själv så saknar man den för alltid.Visst är det galet att sörja efter så många år, men jag tog inte tag i det direkt utan lät åren gå och vad har det blivit av mig? En tjock och fet psykiskt sjuk människa som inte vet vad jag vill i livet. Sov gott alla bloggare och alla andra.