monmaria

Nu har jag lagt in ett foto på själv, jag är inte särskilt nöjd med just det där fotot menjag har inget annat. Dessutom klarar jag inte av photoshop än så då får ni se HELA den stora Maria utan ljug. Thats me and nobody else. Jag skulle dessutom inte döma mig själv så då måste jag stå ut med mej själv som jag är och ser ut. Vet ni, lördagens utekväll överbevisade mej att storleken inte har betydelse, jag hade trevligt och kände mej uppskattad. Där var ingen som såg ner på mej för att jag ser ut som jag gör, inte vad jag märkte iaf. Jag menar, det är ju huvudsaken. Nu är det ju inte så att jag är stolt över min vikt, (jag vill gärna minska i vikt)men  jag har lärt mig att leva med det tills min motivation kommer så att jag orkar ta tag i det.

Thomas har kommit hem och det var riktigt skönt att få krama om honom och höra hur det hade varit. Jag älskar den mannen även om han inte alltid får känna av det pga att jag inte kan visa mina känslor när jag mår dåligt(stackarn). Hoppas att han står ut med mej ett tag till så att jag kanske kan bli bra och allt kan återgå till det normala. Det har och är en känslomässig pärs för hela familjen, när jag mår så här upp och ner hela tiden.