Vi äter oss till döds!!
Den hemlöse mannen som sitter utanför affären när man ska handla,har man någon gång reflekterat över varför han har hamnat i den sítuationen? Han har kanske en uppslitande skilsmässa bakom sig eller kanske hans företag har kraschat. Ibland orkar man inte lyfta sig själv ur en sådan sits och om ingen hjälper en då,var hamnar man? Hur många gånger tänker man på vad människan möter har varit med om? Hur många gånger hjälper man fyllehunden som ligger där i hörnan och fryser?
Det är faktiskt likadant med oss feta, vem bryr sig om hur vi mår? I allas ögon är man äcklig,men innanför alla fettlagren är där ett hjärta som slår om än ansträngt. Visst, det är väl inte vackert men hur många gånger tittar man den feta personen i ögonen? Det är ingen som vågar för dom är rädda för att visa avsmaken som dom känner.
Varför ska man överhuvudtaget ser ner på andra människor, vi har väl alla ett värde?
På ett företag, vem är värd mest? Chefen eller arbetaren? Båda är ju lika mycket värda eftersom dom klarar inte sig utan varandra.
Jag är fortfarande Maria om än fet och jag låter ingen trycka ner mej igen,jag klättrar sakteligen uppåt mot målet att bli bra och ibland halkar jag men då är det bara att klätrra uppåt igen!!
Du har så rätt det är ingen som vill titta den som är tjock i ögonen. Det är synd att man inte tänker på att även vi kraftiga människor har ett hjärta. Varför ska vi människor dömma andra för hur de ser ut. Varför hjälper vi inte den hemlöse utan vi bara går förbi och tycker det är obehagligt att de tigger av oss.Varför har vi människor idag ingen medlidsamhet för andra. Vi borde vara tacksamma för att vi lever och har hälsan oavsett storlek. Jag hoppas att alla tar sig en funderare och stannar upp nästa gång och ser människan innanför skalet. Kram Syrran
Hej. Tror det handlar om ett tomrum. Vi är många som har ett men vi fyller det bara på olika vis.
Jag skrev i september ett inlägg om detta.
http://borthy.blogg.se/1190809319_varfr_bloggar_du.html
Att vara fet handlar inte bara om fetma tror jag utan om att det finns saker inom en man måste reda ut först, sedan kan man göra något åt fetman.
Det är väl som med vilket missbruk som helst? Ingen dricker väl alkohol för att det är gott en tisdagsmorgon utan för att det dövar en smärta, tomhet, känsla, ångest.
Kan du söka hjälp för att få reda ut var din oro ligger? Bearbeta och bli av med tomrummet? Finns här. Kramar
Jag ar en sann Dr. Phil-fantast och han brukar ju saga att problemet inte ar fetman, fetman ar bara symptomet.
Om du inte mar bra och inte klarar det sjalv MASTE du soka hjalp. Du maste ta hand om dig sjalv - DET ar ditt ansvar/jobb.
Det som verkar ooverstigligt ar egentligen bara svart, och svart kan du nog hantera - svart hanterar man ju varje dag?!
Kram Asa
riktigt intressant inlägg =)
jag har så mkt att skriva att jag itne vet var jag ska börja. men iaf..
Jag har inte varit så här smal jämt kan jag säga, jag käkade som in
i helvete..och vägde 15 kg mer!
för att jag mådde dåligt eller föra att jag inte hade några rutiner! å man kanske måste fixa sina psykiska tomrum/problem eller sin självkänsla för att klara andra saker först..
När jag började reda ut saker å ting kunde jag hantera maten.
Massa kram!
Tack så jättemkt för din kommentar förresten =) Det var rätt kul att du jämförde mig med den! =) TAck tack =)
