monmaria

Vem i hela världen tror att de kan sätta sig på mig??  Jag har inte kommit så här långt för att ge upp. Förr hade jag gjort det,nu hämtar jag kraft och löser det. Jag känner inte för att vika mig mer. Jag har funnits där för mina barn i alla år. Jag var hemma och tog hand om de stora när de var små. Visst det var inte så genomtänkt eftersom att nu har jag ingen direkt pension att hämta ut. Eller ingen karriär som gett mig hög lön. Men jag fick den tiden med mina barn och den är värd mycket. Jag har inte kunnat vara hemma med de små men känner att jag har ändå tagit hand om dem på bästa sätt.
Men i vårt sjuka system i Sverige så räknas inte den tiden man har lagt ner på sina barn. Jag önskar att det fanns något sätt som min ex fick betala tillbaka alla de pengar jag fick lägga ut på att ta hand om våra barn. Fast det är inte troligt.
Vet ni vad han sa: Om vi någon gång skiljer oss så ska inte våra barn fattas någonting,för jag är inte som alla andra pappor. Jag ska se till att de alltid har vad de behöver. HA!
Vilken fet lögn. Nu har Linette söndriga stövlar och jag har inte råd att köpa nya för jag har köpt glasögon till Evelina och betalt min ex för att han fick träffa sina barn i julas.