monmaria

Jag har genomgått en kur i viktminskning nu,jag har haft maginfluensa. Inte den skönaste bantningen men ganska effektiv. Man äter absolut ingenting och dricker bara precis nödvändigt. Där kommer garanterat ut mer än där kommer in. Klart man är inte speciellt trevlig under kuren. Sover,kräker-skiter,sover omvartannat. Solen skiner och jag börjar känna mig bättre och det är ju bra.

Fattar nån vad det är med mig? Jag har inte lust att blogga och det brukar vara favoriten. Jag är trött och helt slut. Jag klarar inte att resa det är hela saken. Fast idag känner jag faktiskt lite energi att göra saker. Så jag satte mig vid datorn direkt så att lusten skulle gå över. Jag bara skämtar jag ska sätta igång nu!

Gomidda, jag har inte varit på humör för att skriva. Jag har varit trött med besked, efterverkningar efter resan ,tror jag.Idag ska vi ut och gå på stan ett tag,beställa tid till klippning.Kommer in och skriver senare.

Den filmen är bara den bästa som någonsin gjorts. I 2 timmar så grät jag och skrattade omvartannat,jag kunde inte ens berätta om den för Thomas utan att gråta när jag kom hem. Ska ni se en superfilm så titta på P.S I Love u, den är bäst. Jag funderar t.o.m att titta på den en gång till i helgen. Jenny och jag glömde att äta våra popcorn för vi var helt inne i filmen.

Vi blev riktigt duktiga på att åka metron i Paris. Först var det rent omöjligt men efterhand så lärde vi oss att hitta ut var vi skulle åka någonstans.

Det var stort och väldigt rent och massor av folk. Först tyckte vi att det var väl inget särskilt, men efter ett tag så ändrade vi oss. Paraderna var helt enorma,väldigt mycket Usa över det.

Det är roligt att ut och resa men det är skönt att komma hem. Flygresan som jag fasat för var ju ingenting att oroa sig för. Jag tyckte inte alls att det var farligt.

Här hade jag gått och varit nervös för att flyga,men det var hur ofarligt som helst.

Såja , nu har familjen Bondesson drabbat Paris och Disneyland.  Det kommer aldrig att bli sig likt igen. Jag har så ont i mina fötter så att det inte finns. Plånboken har fått ett stort hål, men vad gör det när man har sett Eiffeltornet.

Detta är  det ända jag kan säga på franska, ja det stavas säkert inte så. Det blir ju ingen hit om jag går runt och säger det hela tiden. Imorgon åker vi tidigt på morronen, redan kl 04,00 hemifrån. Vi flyger från Kastrup kl07,35 och 2 timmar senare landar vi i Paris och sen bär det av till Eurodisney. Pirrigt och spännande,det är faktiskt första gången jag flyger. Hoppas att vi har möjlighet att besöka Louis Vuittons butik i Paris och även att se Eiffeltornet. Jag är lite nervös  när jag tänker på maten tänk om man beställer fel. Ha det så gott alla så ses vi när jag kommer hem. Au Revoir,eller vad det heter.

Nu är det inte långt kvar tills vi ska åka,vi håller på att packa det sista. Det ska bli strålande solsken i Paris denna veckan,härligt! Bara det att jag är så fruktansvärt trött, men det skall väl förhoppningsvis bli bättre. När vi flyttade så försvann alla barnens vantar och mössor för vintern. Vi letade överallt ,och kunde inte hitta dom. Så hela vintern har det varit brist på det. Igår så letade vi efter vår svarta resväska,överallt till slut ringde vi till min syster och hörde om den stod kvar hos dom. Vi förvarade våra grejor där när vi inte hade nånstans att bo. Där var vår väska,så när dom skulle till Köpenhamn så kom dom med den. När jag öppnade den så låg alla vantar och mössor i den. Nu när man verkligen behöver dom.Tjohoo!

Nu ska jag på utvecklingssamtal med Josephine,tråkigt. Ja,inte att vara med Josse men att gå på Uv samtal.Jag mår skit och det gör mig frustrerad. Thomas kan aldrig sluta tidigare,just nu känns det som att han jobbar o jobbar. Vi kan aldrig få rätt på oss två på detta viset men jag tror inte att han bryr sig nåt speciellt. Hur ska jag orka när jag hela tiden däckar för minsta lilla?

Jag förstår inte varför det inte funkar att hålla mig glad. Förbaskade människa! Hur märker man att jag mår piss? Jo, hela hemmet är som i kaos igen,och jag bara tittar och konstaterar. Jag måste packa till resan, och jag håller på att bli galen.

idag har jag haft mysdag med Evelina, det har var väldigt fint väder. Vi började med att äta frukost på Hollandia, vilket jag är rätt trött på men Evis älskar.  Sen gick vi på stan och tittade på sånt som hon gillar. Mysigt!! Jag har fått en fruktansvärd skallavärk, har tagit tablett så jag hoppas att det går över.

Jag fattar inte vad det är med mig. Jag känner inte för att blogga och det brukar vara det största behovet för mig. Däremot har jag i 2 dagar gått långa promenader. Jag är dessutom så förbaskat trött så att jag inte vet var jag ska ta vägen. Det är därför jag inte skrivit så mycket nu i ett par dar.

Ännu ett bra avsnitt av Csi,jag gillar det verkligen. Imorgon är det Bones och det tycker jag är bättre än något annat. Idag har Thomas åkt upp till Laxå som ligger vid Örebro. Hoppas att allt har gått bra, eftersom han inte har ringt än.  Vilket underbart väder det har varit idag,jag har varit ute och gått en hel del faktiskt. Skönt,fastän att jag får jätteont i fötterna.

Jaha,vet ni nu är det en vecka kvar tills vi åker till Paris. Det känns overkligt, lite panik men ändå glad. Jag ska tvätta de kläder som ska med och ta fram väskor. Det ska bli jätteroligt.

Härligt trött i kroppen efter allt dansande men ändå ovanligt pigg.Vi hade en rolig kväll men det var otroligt många människor ute,vi stod som sardiner i en burk på dansgolvet. Jag fick höra att jag var den vackraste kvinnan som dom hade sett av två män eller gubbar. Då sa jag att jag skulle hälsa min man det. Nu skall vi gå ut och gå en promenad i det vackra vädret..

Jenny är sjuk och barnvakten svek,vad gör man? Partar ändå och låter stackars gubben sitta hemma och ta hand om våra barn. Tror att han innerst inne tycker att det är skönt att slippa ge sig ut. Ikväll bjuder syrran för en annan är pank det är väl iofs hon också men hon vann på hästarna,tjohoo.

Idag var det sovmorron,skönt. Det är ett underbart väder ute ,så vi tänkte gå till lekparken med barnen en stund. Ha det så gott alla!

Varför ska livet vara så förbannat svårt? Imorse mådde jag jättebra,och sen helt plötsligt som om någon smög fram och drog ut kontakten så känns det som att jag bara skulle vilja ge upp. Helt utan förvarning så känner jag mig fullständigt nere och ledsen. Så fruktansvärt trött på kampen att få ihopa pengar för att leva och kunna ha lite roligt ibland. Varför, varför har man aldrig tillräckligt? Varför ska man alltid behöva kämpa för minsta lilla roliga man ska göra? Varför ska  man nästan alltid behöva säga till barnen ,nej det får du inte för vi har inte råd.

Vet ni, när jag var liten så hade jag för det mesta väldigt svårt att somna och jag var väldigt mörkrädd. När jag låg där på kvällen så brukade jag blunda, då gick jag in i min fantasivärld. Jag hade en trappa som gick upp ifrån min säng till ett slott där jag hade allt som jag saknade,ett rum med godis och ett rum med alla prinsesskläder man kan tänka sig. Sen var där ett rum med alla barbiesaker vi inte hade råd till men som alla andra barn hade i skolan. Jag var alltid lycklig där i min drömvärld och där var ljust  och det var precis den tillflykten jag behövde för att komma ifrån verkligheten.

 Nu har vi ätit så nu skall vi ut och gå i stormen. Så ser ni någon som kommer flygande så är det jag och min mamma och min syster.

Klockan är 9:00 och jag är färdig för dagen. Jag har bäddat och köket är ordning. Jag vet inte vad som hänt men nån måste ha satt en raket i baken på mig. Maria, du rockar fett!!  

 

Alltså jag är vaken innan klockan ringer,jag måste ha feber, eller nåt! Jag känner mig ovanligt pigg, iaf känns det konstigt. Hoppas att alla har klarat sig bra i stormen Tuva,som den heter. Jag har inte märkt av den alls,men så bor jag mitt i Malmö. Kan vara därför,eller kanske inte. Gomorron på er alla ,iaf och hoppas att ni får en bra dag!