monmaria

Jag har konstaterat att jag har väldigt svårt att vara positiv. Jag halkar så lätt in på ett negativt tänkande, vilket jag inte ska. Jag är så förvirrad just nu, jag har kommit till ett vägskäl som jag inte ville till egentligen.Jag fattar inte hur jag ska klara av att ta ett beslut här. Vad gör man när ens känslor till en person tar slut? Kan dom verkligen ta slut? Eller är det så att man tror att gräset är grönare på andra sidan fastän att det inte är det.

Jag hoppas att jag aldrig blir orättvis mot mina barn. Nu är det som tur är så att jag bara har flickor så att jag kan inte göra skillnad på om dom är pojkar eller flickor.

Jag vet iaf att jag vill bli rik och frisk och det ska jag bli,iaf frisk det är viktigast . Ingen ska få trampa på mej mer utan jag ska lära mej att ryta och ta för mig. Jag måste helt enkelt lära mig att säga ifrån när det är nog.Jag tar ingen skit!!!

I mitt nya liv är alla lika värda och ingen ska bli dömd efter sitt utseende möjligen genom sitt handlande. Det är ändå deras egen sak så,shit happens!