monmaria

Visst är det en tragisk sjukdom,jag tänker på alla dom som arbetar runt detta och råkar av någon tillfällighet att komma i kontakt med blodet. Klart , att det är tråkigt i vilket fall. Csi NW handlade om det i kväll ,just HIV påverkar alla människor. Hur mycket vågar man att hjälpa till på en olycksplats utan handskar? Hur ofta har man handskar till hands om det skulle behövas?

Ibland rusar livet iväg med en så att man inte hinner med eller så står det stilla så att man nästan går förbi det.Jag önskar att jag hade vetat vad jag skall göra med mitt liv?Vacuum är jobbigt och det känns som att jag lever i det. Jag känner mig som en ficklampa, som batteriet håller på att ta slut i,så skakar man så lyser det lite starkare för tillfället för att sedan bli ännu sämre. Hur ska jag kunna ladda upp mina batterier? Dom är kanske inte ens uppladdningsbara, vad gör jag då? Varför är jag pessimist när jag vill vara optimist?

Förbaskade,förbaskade människa, det är vad jag är. Jag vill kunna säga vad jag innerst inne tycker , men har enn förbaskad snällspärr som stoppar alla sanningsord jag ev. skulle ha att säga. Fast ändå vill jag tro att jag vågar säg vad jag tycker ibland iaf.