monmaria

Tystnaden har lägrat sig här i lägenheten, alla sover. Jag var precis inne och tittade på min dotters blogg, den var jättefin.(josephineb90.blogg.se) Vet ni, mina känslor för livet är rätt små just nu. Jag ser ingen mening i att kämpa varje dag för att ekonomin ska gå ihop, att hemmet ska vara iordning, jag har hela tiden en press på mej att prestera och jag vill inte mer. Jag orkar inte mer, jag vill bara sova. Jag har inga intressen direkt, jag har ingen utbildning, jag vet inte vad jag vill arbeta med och jag kan inte klara av att sköta mitt eget hem längre. Jag spelar teater när jag är med andra för att inte visa hur illa det är. Det känns totalt tomt i mitt huvud och det har det gjort i flera veckor. Det känns som om syret håller på att ta slut och jag bara kippar efter luft, ögonen vill bara trilla igen för det är så skönt att sova.Det känns som att leva i ett vacuum, tiden står stilla. Det konstiga är att jag samtidigt känner panik för att jag vill leva, jag älskar min familj. Jag önskar ibland att man kunde få ett manuskript på livet så att man visste allt i förväg, så att man kunde planera sitt liv.